Kravfyllt givande kväver mig…

Min vilja att ge av det villkorslösa och att
i det känna livskraften har fått mig att inse att utan givandet så kväver jag
min egen livskraft och liksom självdör.

För mig är givandet en form av liv. Jag ger
för att jag vill och utan att jag vill ha.

Jag har så extremt mycket att ge och dela
med mig av.

När jag ger så känner jag hur energin
flödar och hur jag fylls av en sann känsla i mitt givande.

Om
mitt givande möter motstånd, vilket händer ibland, så lär jag mig förstå och
känner hur det blockerar min egen livskraft.

Om ett
motstånd finns hos dem jag vill ge så känner jag rätt snabbt en disharmoni inom
mig.

Jag känner
hur flödet stoppas och en form av kvävning får mig att må illa. Kroppen och flödet blockeras. Jag är
ingen som tvingar mitt givande på någon utan jag släpper hellre fri. Om jag
skulle fortsätta ge och ge någon som omöjligt kan och vill ta emot så slutar
det i en form av prestation och krav från mig. Det skulle betyda att jag formar
om det villkorslösa till det kravfyllda. Att ge någon som vägrar ta emot är för
mig inget villkorslöst givande. Mottagaren är helt fri att tacka nej.

En annan
form av kvävning för det villkorslösa givandet skulle kunna vara ifall jag
känner att det ”ALLTID” är jag som ger. Det skulle lätt formas till förväntningar
om att vilja ha tillbaka. Då blir det krav i givandet och det i sin tur blockerar
min kraft som är liv och lust i det villkorslösa.

Nu slipper
jag i regel känna det så ofta eftersom jag älskar att ge, men det är bra att
veta de gånger mitt givande blockeras. Jag kan lätt känna ifall det är jag som
i mitt givande ställer krav.

I det fria givandet känner jag att jag verkligen får allt.

Om jag känner krav från omgivningen på mitt givande och att
det finns förväntningar hos dem så kan det vara min egen känsla som formar kraven.
Jag kanske blir låst och om jag vägrar att ge i dessa situationer så formas krav från min sida. Då börjar jag själv ställa krav på mitt eget
givande bara för att jag anser att omgivningen har ställt krav. Jag liksom ger
igen med samma mynt. Det är min egen
känsla av att andra har krav som genererar en form av kvävning hos mig. Flödet
i det villkorslösa stoppas.

Det är så lätt att tro att det är omgivningen som ställer
kraven, men för mig så är det ALLTID jag som väljer.

Det villkorslösa är bara villkorslöst och kan inget annat
vara. Finns inga krav i det, ej heller någon elakhet eller baktanke.

Villkor eller villkorslöst?

Att ge är för mig att dela med mig av det jag är och har – För
att jag vill.

Det finns olika former av givande… Fysiskt, andligt, själsligt. psykiskt, mentalt och materiellt…. Överflöd finns i alla dess former…

Genom att släppa viljan att ha och önskan om att få – Kan jag
ge av allt som är jag!

Utan mitt givande så dör en del av mig och den insikten älskar jag!

Woaoow – Tack!